Ännu en termin är snart avslutad vid Örebro Universitet. Har märkt att jag fortsatt att i stort sätt ignorerat den här bloggen. Jag vet inte om det är för att jag inte direkt känner någon lust att publicera offentligt material som det ändå blir via den formen av medium. Vårterminen har varit intressant med studierna i Retorik. Har fått hålla flera olika tal i varierande ämnen och för flera olika typer av publiker, jag känner mig en aning säkrare om jag skulle tala offentligt nu. Något som jag kände innan jag påbörjade den här kursen var att det måste komma naturligt, men nu vet jag att allt handlar om förberedelse. Så länge man är förberedd och verkligen vet vad man ska säga och hur man ska lägga sitt fokus kan det gå hur bra som helst. Under delkurs tre arbetade vi med argumentsanalys och struktur. Detta kändes rätt simpelt och det kom in en aning på det jag läste under vetenskaplig baskurs. Men nu har jag flera olika modeller i mitt bagage som jag kan använda mig av, både de får att få fram ett logiskt starkt argument och de för att få fram ett retoriskt starkt argument. Delkurs tre avslutades med en debatt, vilket kändes svettigt och efter att ha deltagit i en debatt i 20 minuter kändes det som att ha sprungit ett mindre maraton. Nu vet jag att jag klarar av att vara en debatt men det är verkligen inget som jag tyckte om!
I övrigt så har jag under vårterminen fått bra kontakt med de andra som bor i samma studentkollektiv som mig och är från Indien. Det har varit ett bra kulturutbyte att laga och experimentera med olika maträtter och ingredienser till varandra. Och det är först när man har bra kontakt med människor från andra länder som man kan få en annan syn på hur Svenskar i allmänhet är. Jag var redan tidigare medveten om att vi inte har lika starka familjeband här och vi har ett mycket starkt fokus på framgång för enskillda individer. Jag har lärt mig att mer uppskatta den höga skattenivån vi har i Sverige. Visserligen har vi saker som är så pass mycket dyrare att köpa här, men den exttra momstillsatsen och skatter i övrigt hjälper ändå människor som mig själv att kunna studera på heltid i en för mig helt främmande del av landet och klara detta bra. De upplevelser jag fått bara av att komma bort från Skåne känns väl värda det.
När det kommer till mitt engagemang i Sverigedemokraterna har det rent naturligt blivit så att det blivit icke existerande på grund av att.. ja, det inte rullat på i Örebro. I Skåne var det så otroligt lätt att komma in i en aktiv rörelse och sedan var man där och det var fantastiskt. Det är också en av de sakerna jag saknar mest med Skåne. Det är verkligen en gemenskap jag trivdes bra i. När det gäller själva åsikterna inom partiet är det mycket jag lärt mig under mina första tre terminer här. Saker som både stärkt mitt övertygelse, men också saker som gått emot den samma. Mina studier och min tid här i Örebro hiteltills har hjälp mig att kunna skapa ett induviduellt ställningstagande. Jag vet mer vad jag själv står för och varför, och inte för att någon annan påstår det ena eller det andra. Jag tror att detta medför att det skulle vara svårare för mig att falla in i ledet i vilket politiskt parti som helst, men jag skulle ändå påstå att jag fortfarande till de större delarna håller med om den Sverigedemokratiska visionen av samhället. Men jag har också kommit underfull med att den i stor del är min egen vision, som jag ser kan ske med hjälp av den önskande typen av förd politik. Det är en rätt så magisk känsla, att veta att JAG har en vision av samhället som inte helt faller in under en tillskriven ideologi. Frågan är vad jag skulle kunna tänkas göra med denna kunskap?
Det är på många sätt ironiskt att jag kommit underfull med att jag faktiskt är bra på att studiera inom Samhällsvetenskapliga ämnen. Att det gått så långt jag faktiskt studerar till att bli samhällsvetare på Universitetsnivå. Det är något jag aldrig kunnat föreställa mig när jag en gång i tiden bara halkade in på det Samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet. Att det bara blev så att jag vid den tiden valde att studera extra i alla samhällsvetenskapliga ämnen som tillval. Jag kommer ihåg att jag alltid ville mer vid den tidpunkten i mitt liv. Jag ville vara en av dem som var ute och representerade mitt program på andra skolor, i mitt huvud och i mina drömmar höll jag avslutande tal inför studenten där jag talade om att vi överkommit alla olikheter emellan oss och skapat unika individer. Men detta varken hände och var inte riktigt sant heller för den delen. För det första var jag inte ett dugg omtyckt under gymnasiet, med undantaget från ett fåtal lärare, och för det andra slogs olikheter och saker som avvek från normen ner med en brutal slagkraft under skoltiden. I efterhand har jag insett att det var precis det som gjort att jag själv alltid hamnade i fokus. Jag ifrågatte normer, jag överdrev drag och jag spelade i stort sätt ut ett falskt agerande. Hade jag istället valt att hålla tyst, hålla mig för mig själv och istället lägga all min kunskap och energi på mina studier hade jag kanske lyckas få goda betyg redan under min gymnasietid. Tyvärr var jag allt för arrgogant och elitistisk vid denna tidpunkten i mitt liv. Nåväl, detta är i det förflutna. Nu är jag på väg mot framtiden. Vad som finns där, det vet jag inte riktigt än. Men jag vet vem jag är och jag vet att jag har klarat av att övervinna otroligt många mentala hinder för att fortsätta utvecklas som människa. Jag har inga planer på att sluta ännu. Jag har inga planer på att nå fulländning inom min egen livstid. Så vi ses där. Vi ses i framtiden.
I övrigt så har jag under vårterminen fått bra kontakt med de andra som bor i samma studentkollektiv som mig och är från Indien. Det har varit ett bra kulturutbyte att laga och experimentera med olika maträtter och ingredienser till varandra. Och det är först när man har bra kontakt med människor från andra länder som man kan få en annan syn på hur Svenskar i allmänhet är. Jag var redan tidigare medveten om att vi inte har lika starka familjeband här och vi har ett mycket starkt fokus på framgång för enskillda individer. Jag har lärt mig att mer uppskatta den höga skattenivån vi har i Sverige. Visserligen har vi saker som är så pass mycket dyrare att köpa här, men den exttra momstillsatsen och skatter i övrigt hjälper ändå människor som mig själv att kunna studera på heltid i en för mig helt främmande del av landet och klara detta bra. De upplevelser jag fått bara av att komma bort från Skåne känns väl värda det.
När det kommer till mitt engagemang i Sverigedemokraterna har det rent naturligt blivit så att det blivit icke existerande på grund av att.. ja, det inte rullat på i Örebro. I Skåne var det så otroligt lätt att komma in i en aktiv rörelse och sedan var man där och det var fantastiskt. Det är också en av de sakerna jag saknar mest med Skåne. Det är verkligen en gemenskap jag trivdes bra i. När det gäller själva åsikterna inom partiet är det mycket jag lärt mig under mina första tre terminer här. Saker som både stärkt mitt övertygelse, men också saker som gått emot den samma. Mina studier och min tid här i Örebro hiteltills har hjälp mig att kunna skapa ett induviduellt ställningstagande. Jag vet mer vad jag själv står för och varför, och inte för att någon annan påstår det ena eller det andra. Jag tror att detta medför att det skulle vara svårare för mig att falla in i ledet i vilket politiskt parti som helst, men jag skulle ändå påstå att jag fortfarande till de större delarna håller med om den Sverigedemokratiska visionen av samhället. Men jag har också kommit underfull med att den i stor del är min egen vision, som jag ser kan ske med hjälp av den önskande typen av förd politik. Det är en rätt så magisk känsla, att veta att JAG har en vision av samhället som inte helt faller in under en tillskriven ideologi. Frågan är vad jag skulle kunna tänkas göra med denna kunskap?
Det är på många sätt ironiskt att jag kommit underfull med att jag faktiskt är bra på att studiera inom Samhällsvetenskapliga ämnen. Att det gått så långt jag faktiskt studerar till att bli samhällsvetare på Universitetsnivå. Det är något jag aldrig kunnat föreställa mig när jag en gång i tiden bara halkade in på det Samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet. Att det bara blev så att jag vid den tiden valde att studera extra i alla samhällsvetenskapliga ämnen som tillval. Jag kommer ihåg att jag alltid ville mer vid den tidpunkten i mitt liv. Jag ville vara en av dem som var ute och representerade mitt program på andra skolor, i mitt huvud och i mina drömmar höll jag avslutande tal inför studenten där jag talade om att vi överkommit alla olikheter emellan oss och skapat unika individer. Men detta varken hände och var inte riktigt sant heller för den delen. För det första var jag inte ett dugg omtyckt under gymnasiet, med undantaget från ett fåtal lärare, och för det andra slogs olikheter och saker som avvek från normen ner med en brutal slagkraft under skoltiden. I efterhand har jag insett att det var precis det som gjort att jag själv alltid hamnade i fokus. Jag ifrågatte normer, jag överdrev drag och jag spelade i stort sätt ut ett falskt agerande. Hade jag istället valt att hålla tyst, hålla mig för mig själv och istället lägga all min kunskap och energi på mina studier hade jag kanske lyckas få goda betyg redan under min gymnasietid. Tyvärr var jag allt för arrgogant och elitistisk vid denna tidpunkten i mitt liv. Nåväl, detta är i det förflutna. Nu är jag på väg mot framtiden. Vad som finns där, det vet jag inte riktigt än. Men jag vet vem jag är och jag vet att jag har klarat av att övervinna otroligt många mentala hinder för att fortsätta utvecklas som människa. Jag har inga planer på att sluta ännu. Jag har inga planer på att nå fulländning inom min egen livstid. Så vi ses där. Vi ses i framtiden.
Kommentera