Från upplyftande matinéäventyr till tragiskt deprimerande krigsfilm. Rogue One är den första film i Star wars universumet som faktiskt betonar orden i seriens titel star och wars. Borta är de matinéliknande humoristiska feelgood känslan från de tidigare filmerna och istället finner vi en mörk krigsfilm som utspelar sig i rymden. Känslan är dystrare och mörkare och inte någonstans känner rebellalliansen någon form av hopp. Snarare desperation och hopplöshet. Uppgivenhet. Är det ens värt att kämpa? Vad kämpar vi för? Hoppet förs fram som det som enar alliansen och finns det inget hopp finns det heller ingen enad rebell front mot imperiet. Det lilla sällskap som står i centrum i Rogue one har inte mycket karaktärsutveckling och inte heller får vi direkt veta mycket om dem. Den enda som får någon direkt bakgrundshistoria är den centrala karaktären Jyn, mycket för att vi överhuvudtaget ska ens bry oss.
Har du inte sett någon tidigare Star Wars film är det svårt att få något större motiv bakom de båda stridande sidorna. Imperiet framställs som några som vill att kontroll, stabilitet och säkerhet ska prägla galaxen. Inte nödvändigtvis av förtryck men av lojalitet och att vika sig för makten. Säg inte emot de styrande, din enskilda vilja har ingen betydelse enbart statens. Nära på definitionen av en den fascistiska ideologin sett ur ett galaktiskt perspektiv. Rebellerna framställs dock inte som mycket bättre, de mördar utan tvekan så länge de får en order om det och lyder i strika militaristiska led precis som imperiet. Jag får aldrig en känsla när jag ser filmen att jag bör direkt heja på någon sida då båda framställs som ganska mörka. Det är också den första Star Wars filmen där det inte finns någon som helst representation från jedi ordern. De forna galaktens väktare som offrade allt för att bevara freden och aldrig gjorde något för egen vinning saknar både representation men också i tankesätt. Alla karaktärer har egna motiv som driver dem ända fram till den avgörande klimatiska striden. Det är först vid den avslutande konflikt som vi får se någon som helst nyans mellan imperiet och rebellalliansen då rebellerna helt plötsligt blir självuppoffrande medan imperiets högre rankade enbart tänker på sina egna ambitioner oavsett om de måste offra sina egna soldater och kamrater.
Så är filmen sevärd eller inte? Om du föredrar mörkare krigsfilmer som inte fokuserar på karaktärer eller handling och är ett fan av Star Wars universumet och kan uppskatta alla referenser till tidigare filmer och karaktärer är filmen definitivt underhållande. Men samtidigt blir filmen aldrig mer än ok, den når inte graderna av att vara faktiskt bra.
Kommentera