Jag finner det komiskt när man på sveriges ledarsidor debatterar den så kallade “mansrollen” i Sverige. Sanningen att säga är att vi alla anpassar oss ganska lätt efter vad som fungerar och vad som inte fungerar i samhället. Om den person som beter sig på ett visst sätt får fördelar är det ganska logiskt att flera kommer följa. Detta gör det ganska meningslöst att debattera eller diskutera roller om hur mannen ska bete sig i teorin om det ändå inte har någon fördel i realiteten. Om en man av en viss typ är mer eftertraktat av det motsatta könet när det gäller exempelvis dejting och relationer. Att kvinnor helt enkelt dras till den typen av killar är det ganska svårt att förvänta sig att en man ska förändra sig för att detta är något som efterfrågas i den abstrakta teorin när det är en helt annan sak som gäller i verkligheten.
En fras som kommer om och om igen på dejtingsidor eller för vad kvinnor anser att de vill ha som preferens är “en riktig man” det vill säga ofta den totala motsats till vad som det sägs att den moderna mannen ska vara. Muskulös, händig, inte vara rädd att ta för sig och visa att han vill ha någon är vanligen inkluderat i att vara “en riktig man”. I feminismens värld får en man dock inte säga sitt intresse eller visa sitt intresse på detta sätt för då är det per automatik sexuella trakasserier. Du kan enligt denna världsbild inte visa intresse genom att vara nära någon, ta på någon eller säga komplimanger utan att detta räknas som att du trakasserar någon. Så, enligt detta resonemang är det således enbart människor av det kvinnliga könet som får visa intresse eller flörta. Åter igen går det tvärt emot verkligheten där det de facto är mannen som måste jaga efter kvinnorna. En kvinna får lätt hundratals intresserade om hon lägger upp en profil online medan när det gäller en man är det motsatsen att denna måste visa intresse för hundratals kvinnor ihop om att ens ett fåtal ska visa något som helst intresse. Den moderna mannen skulle således vara singel merparten av sitt liv och bara vänta på att en kvinna skulle visa sitt intresse då han aldrig kan visa sitt eget i risk om att någon ska känna sig kränkt eller trakasserad.
Med detta i åtanke skulle säkerligen någon extremt inne i den feministiska idévärlden säkerligen försöka anklaga mig för att försvara sexuellt våld mot kvinnor eller för att värna om en föråldrad mansbild. Till detta skulle jag svara att det är precis tvärtom. Nej betyder nej, men en man måste få lov att visa sitt intresse lika mycket som denna måste acceptera en avvisning. Att på förhand anta att det alltid kommer vara ett nej är förödande för kärlek, flörtationer, och relations bildande. När det gäller frågan om en föråldrad mansbild håller jag i stort sett med teorin, men så länge det inte är efterfrågat i verkligheten är det svårt att göra förändringar. Om de flesta kvinnor vill ha “en riktig man” kommer de flesta män att eftersträva att vara en sådan. Om det i samhället i allmänhet fungerar bäst att vara på detta sätt och att bete sig på detta sätt kommer det även i fortsättningen vara så som merparten av män också kommer att bete sig.
Magnus Book
Kommentera