Magnus Book

Jag påstår inte på något vis att jag kommer framföra ett slutgiltig svar. För ett slutgiltigt svar existerar inte. Att vara kvinna och synen på vad detta innebär är något som har förändrats genom historien. Kanske var det alltid menat att synen skulle utvecklas åt det hållet som vi är idag eller kanske så var det inte så fallet. Likväl är det här idag, nu i nuet som vi befinner oss och därmed är det den enda verklighet vi kan förhålla oss till. Genom en resa i dess naturliga kontext kommer jag dock försöka förstå mig på mer om vart vi har varit och vart vi är på väg. I denna text kommer jag presentera flera olika perspektiv för kvinnan som kan ses både ur en historisk kontext men även ur en som en linjär linje som följer en linjär utveckling från händelse till händelse. Jag har valt att presentera texten med en inledning om vad synen på vad en kvinna är och hur detta utvecklats genom århundradena.

Jag är en leksak, en ägodel

Att kvinnan någonsin skulle kunna vara någonting annat än mannens leksak, att kunna vara den hon är för sin egen skull utan beroendet av mannen för att kunna ens ha ett existensberättigande såg man på 1700-talet som en utopi. Kvinnan var den hon var enbart i förhållandet till mannen. Hon hade sin roll, den avvikande medan mannens roll var den normala, normen. Kvinnor för den här tiden kom alltid att framstå som okunniga då lärdomen hos dem enbart är något sekundärt. Den yttre skönheten är det primära, de är till för att underkasta sig och tjäna män. Eftersom det är sekundärt får kvinnor lärdom genom observation och erfarenhet. Inte av utbildning. Vart har vi kommit sen slutet av 1700 talet när det gäller synen på kvinnan, eller för den delen kvinnans syn på sig själv?  Att vara kvinna är en konst. Hur du ska se ut, hur du ska sminka dig, hur du ska föra dig. Tidigare något som varit ett stort fokus i tidningar för unga flickor och kvinnor har sedan länge flyttat online med alla dess videobloggar om smink, skönhet och hälsa. Det sätts en sådan press på unga tjejer att det finns skolelever som inte går till skolan när de tycker de har en dålig dag utseendemässigt. Att de tvångsmässigt känner att de måste kolla sitt smink flera gånger per lektion.

“Hon skapades för att vara mannens leksak, hans skallra, och den måste låta i hans öron närhelst han förmår förnuftet och väljer att bli road. (Mary Wollstonecraft, s.34)

Det fanns en väldigt tydlig bild av hur en kvinna var och hur en kvinna skulle vara. Det fanns inget direkt val om hur du som faktiskt individ hade ett val. För du hade inget val. Du existerade enbart inom ramarna för de förutsättningar som fanns för dig. Du föddes som kvinna och med det stod det klart framför dig vilka egenskaper du förväntades ha.

Jag vill behandlas som dig

1869 för John Stuart Mill fram sin essä som förespråkar att det ena könet lagligen underordnar sig det andra är principiellt fel. Han menar på att den underordnade ställningen som kvinnan har är ett av de största direkta hindren för människans fortsatta utveckling.(Mill s43) “Det vilar i alla avseenden en tung börda på dem som angriper en nästan allmän mening. De måste vara mycket lyckligt gynnade och ovanligt begåvade för att över huvud taget bli hörda” (Mill, s43) Mill menar vidare på att det inte går att säga något om teorin om att kvinnor borde vara underordnade män eftersom ingenting annat någonsin har prövats. Det går alltså inte att säga att det borde vara så eftersom det varken finns några bevis för att det borde vara så eller för dess motsats. “Eftersom det är allmän praxis att kvinnan är underordnad mannen framstår varje avvikelse därifrån helt naturligt som onaturligt.” (Mill, s.47) Kvinnans roll är att liksom en slav vara underordnad mannen, men det ska inte finnas något tvång för hon ska välja att tyglas helt frivilligt. Kvinnan ska vara en frivillig slav till mannen genom att hon kapitulerar inför den samma. Mill argumenterar dock vidare med att dra paralleller till politiken och den fria marknaden. Genom att ha det fritt för båda könen kommer kvinnor och män naturligen dra sig till vissa yrken och vissa professioner. Även om det råder total frihet och lika rättigheter mellan män och kvinnor kommer de således alltid att leva olika liv.

"Vi skulle stå på er sida om ni hade möjlighet att lyckas, men det är befängt av kvinnor, som är det svagare könet, som inte kontrollerar några större intressen, som har mycket lite pengar, som har speciella plikter som i högsta grad handikappar dem - till exempel plikten att ta hand om barn - det är befängt av kvinnor att tro att de någonsin kan vinna sina rättigheter genom kamp; det är lika bra att ge upp och underkasta sig, för så är det, ni har alltid varit och kommer alltid att vara underordnade.”  (Kvinnopolitiska nyckeltexter, sid 91)“

När kvinnor började kämpa för sina rättigheter och för att ha rätten att rösta bemöts de genom att fängslas och bemötas som mer eller mindre galna. Även de som delade åsikterna att kvinnorna borde ha samma rättigheter som män var ofta tysta och gjorde inget, vilket tydligt illustreras i följande citat:

“Varför tar du sönder våra fönster? Vi har inte gjort något” Hon sade: Det är för att ni inte gjort något som jag har krossat era fönster.” (s92)

Jag är en människa

Går vi fram till 1949 så framförs istället en rädsla för att det kvinnliga är på väg att gå förlorat. Det som under århundraden definierat vad en kvinna varit hade börjats suddas ut. Kvinnan har kämpat sig fram för rättigheten att ses både som en människa och att ha lika rösträtt och mycket större möjligheter än vad de någonsin haft tidigare.

“Alla är överens om att människosläktet omfattar individer av honkön och att de nu liksom förr utgör ungefär hälften av hela mänskligheten. Ändå säger man att kvinnligheten är i fara. Man uppmanar oss att vara vara kvinnor, förbli kvinnor och att bli kvinnor. Varje kvinnlig varelse är alltså inte nödvändigtvis en  kvinna, hon måste vara delaktig i denna mystiska och hotade realitet som kallas kvinnlighet.” (Simone de beauvoir, s.156)

Det sägs att det aldrig har varit lättare att vara kvinna. Kampen för kvinnans rösträtt är i de flesta delar av världen sen länge ett avslutat kapitel med stor framgång. Den sexuella revolutionen har lett fram till preventivmedel, frigörelse för kvinnor från normen att vara hemmafru i den stereotypiska kärnfamiljen. Kvinnor ses inte längre som separata ömtåliga varelser utan människor i precis samma utsträckning som män. Likväl finns det helt olika förväntningar på kvinnor och män i samhället och bland andra människor. En av de största sakerna dock är förväntningen på en själv. Det är lätt att fastna vid det yttre. Ofta för att kvinnliga egenskaper att sträva efter ofta är precis yttre faktorer. Att vara vacker. Fin. Sexig. Att vara framgångsrik är ingen egenskap som lyfts fram utan tvärtom är det ofta något som anses vara någonting dåligt. I alla fall om kvinnan i fråga har barn. De gamla könsnormer är fortfarande levande, en mamma som satsar på sin karriär är en dålig mamma. En pappa som gör detsamma är det inte. Märkligt, inte sant? Bilden av kvinnan i det offentliga rummet och de egenskaper som en kvinna förväntas se upp till är skönhetsidealet. Detta kan vi också se när det handlar om kvinnliga förebilder och idoler. Metro gjorde under 2013 en undersökning om barns (boende i stockholms) idoler och där visade det sig att bara vart sjunde barn hade en kvinnlig idol. Samtidigt diskuteras det av vissa om vi verkligen behöver både manliga och kvinnliga förebilder? Om vi inte har några kvinnliga förebilder, om det inte finns framgångsrika kvinnor inom olika områden, chefspositioner eller ledande politiska roller visar det att kvinnor inte hör hemma där. Den lilla flickan har svårare att aspirera och drömma om något för det finns ingen före henne, ingen att se upp till inom området. Ett samhälle som är mer könsfördelat när det gäller sysselsättning, kunskap och egenskaper skulle kunna ha möjligheten att ge alla barn en framtid värd att drömma om som passar just dem. Oavsett vilket kön de tillhör. När både män och kvinnor blir tillfrågade om deras kvinnliga förebilder är det mest vanligt förekommande svaret sin mamma. Det är såklart inget fel på det men det visar också (tillsammans med statistiken) på vilken brist på kvinnliga förebilder vi har både inom musik, företag och politiken.

Avslutningsvis, kvinnan har gått från en leksak, en slav utan någon egen vilja eller rättigheter till en egen individ som erkänts som en del av människligheten. Enligt vissa är den traditionella bilden av kvinnan borta för evigt, enligt andra kommer den alltid existera. Oavsett vad är det idag upp till var och en att göra sina egna val för att synas, accepteras och känna sig nöjd med sitt eget liv. Makten ligger i dina egna händer.



Magnus Book

Källor

Kvinnopolitiska nyckeltexter: 

Mary Wollstonecraft - Försvar för kvinnans rättigheter (s 28-39)
Simone de Beauvoir- Det andra könet (s 156-164)