Så vad har hänt sedan jag senast använde denna blogg. Jag har avslutat mina studier och befinner mig i den härliga tillvaron som kallas konstant arbetslöshet. Den härliga känslan av hopplöshet innefinner sig inte riktigt som den ska, för jag vet att jag kan saker, jag vet att jag kan lyckas med något så länge jag får en chans till det. Det är inte alla som har en examen i Beteendevetenskap. Jag har varit på en praktik under våren på ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn där jag fått en bättre inblick i den delen av migrationsprocessen. Det är fortfarande migrationsfrågor som är den frågan jag brinner mest för, tillsammans med identitetsfrågor. Jag kommer flytta till en egen bostad för första gången sen jag avslutade mina studier i juni, men ekonomiskt kommer det inte gå runt. Det är skrämnmande vad folk gnäller om småsaker när jag själv inte har råd med mat och kläder. Happy days. Kanske kommer det lösa sig, kanske kommer det inte lösa sig. Det bästa jag kan göra är att fortsätta leva och försöka. Jag tror jag kommit över den fasen i mitt liv där jag försöker att hela tiden vara perfekt. Jag kommer aldrig bli perfekt för det finns inte, jag kan bara vara så bra som jag kan vara.