Magnus Book

Desto mer jag läser på min utbildning, desto mer slås jag av den uppenbara avsaknaden av att se saker från olika perspektiv bland människor. Nästan allting polariseras mellan olika grupperingar och åsikter klumpas ihop i paket. Alla som är si och så är också sådär. Eller alla som tillhör den gruppen måste vara så. Men varför? Genom mina studier finner jag så otroligt många förklaringar på de olika företeelser som sker i samhället, men den grundläggande problematiken som jag finner är denna: Varför stannar inte människor upp och reflekterar över detta simplistiska och kategoriska tänkande? Jag finner det skrämmande, men samtidigt är det såklart försåtligt. Detta kan förklaras av så många olika saker men jag kommer bara ta något som jag anser vara relevant att tala om för stunden. Identitet. Rätten till en egen identitet eller hur en persons identitetsskapande sker. I grunden finns det, som flera säkerligen är medvetna, om tanken om hur en människas identitet, eller personlighet skapas utifrån de grundläggande faktorerna kultur, gener eller frihet. Genom kultur tänker man sig att den omgivande kulturen, samhället, formar individen. Detta kan röra sig om vilket land man växer upp i, vilka ekonomiskt kapital man har tillgång till. Men även av sådana saker som socialt kapital, har du de rätta kontakterna eller är du redan på förhand utestäng för att kunna få tillgång till dessa?

Låt oss för enkelhetens skull börja med att förhålla oss till begreppet identitet. Det finns olika skolor, olika traditioner som anser att den ena eller den andra faktorn spelar mest roll. Men slutgiltigheten kan nog ingen idag påstå att ingen av dem skulle sakna relevans. Dock så är jag som student inom en sociologisk och samhällsvetenskaplig inriktning starkt förankrad vid uppfattning om samhället och kulturens påverkan på den enskilda individen. Alltså, något av det viktigaste som finns för att bra människor ska skapas är ett samhälle med en kultur som lyfter fram positiva värderingar för individerna och där det finns en trygghet för dessa att växa upp. För detta krävs flera saker. Ett fokus måste ligga på både att skapa en nation vars kultur och kulturella yttringar sker under mer kontrollerande former. För att uppnå ett samhälle där de enskilda individerna kan växa upp och utvecklas på ett fördelaktig sätt är det av yttersta vikt att vi kan utestänga de led som kan föreligga till att individer växer fram med en ofördelaktig syn på samhället. Detta är det samhälleliga ansvaret, som måste ske via statlig påverkan. Den andra sker via familjerna. Om barn växer upp utanför en trygg familj skapar detta möjligen framtida otrygga individer och så är en negativ spiral påbörjad. För att skapa trygga familjer krävs det att vi inte låser oss fast vid en specifik uppfattning om hur en familj ska se ut. Olika former av familjestrukturer kan erbjuda olika former av trygghet. En kärnfamiljstyp är aldrig en idealtyp i sig, men den kan vara det om båda föräldrarna erbjuder en positiv och stabil grund för barnet att växa upp i. Tyvärr är detta aldrig något som kan garanteras, slutsatsen bör alltså bli att vi inte bör låsa oss fast vid att en familj ska vara konstruerad på ett specifikt sätt.

Detta leder oss tillbaka till min grundpoäng. Människors tendens att kategorisera allt och alla. Om vi utgår från individen och vad som är bra för denna är en förutbestämd konstruktion inom typen familj inte fördelaktig. Jag skulle vilja påstå att vårt samhälle är i ett stort behov av förändring. Vi behöver eftersträva en högre grad av acceptans för olikheter, samtidigt som vi behöver sträva efter att finna en nationellt förenlig gemenskap. Detta kan ske genom att som jag tidigare nämnde, staten skapar en kontrollerad kultur som människor känner en koppling till och kan vara stolta över. I benämningen kultur talar jag om de värderingar och föreställningar om värden som florerar inom en kultursfär. För den uppmärksamma uppstår direkt ett problem. Människor inom vår nuvarande kulturella sfär delar inte samma värderingar. Så hur kan ett samhälle skapas som har en högsträvande kultur samtidigt som den individuella friheten inte förtrycks? Detta är för övrigt bara en form av frihet av många, men det är en relevant kritisk ståndpunkt. Mitt svar skulle vara att den individuella friheten måste minska om ett samhälle ska växa fram där kulturen i högre mån ska styra känslan av tillhörighet. En del måtro att detta är något rent i genom negativt, men låt mig utveckla. Ett samhälle måste hela tiden balansera mellan hur mycket individen ska få avgöra själv av vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är moraliskt gott och vad som är ont. Detta görs genom lagar och straffpåföljder. Genom en ökning av olika påföljder visar samhället vad som är accepterat och vad som man anser inte vara accepteras. Lagar fungerar alltså redan som kulturellt styrande. Därför är kontrollen av den lagstiftande apparaten en förutsättning för att kunna förbättra den nationella samhörigheten inom landet.

Nu börjar min ideologiska prägel lyfta allt för starkt igenom så låt oss avrunda med att jag går tillbaka till min inledande poäng. Människor behöver förbättra sin förmåga att se saker ur flera perspektiv, detta kan ske genom att vi skapar en kultur som bygger på acceptans för olikheter samtidigt som en nationell gemenskap behöver skapas som bygger på en trygghet för den enskilda individen.