Så.. midsommar. Ännu en tradition, eller? Om jag faktiskt hade publicerat mitt långa inlägg jag skrev angående valborg hade nog de flesta förstått vad jag tänker på här, men nej. Det kommer någon gång i framtiden, eller så bryr jag mig inte för att vem som helst ska kunna förstå sig på hur jag tänker. Tradition och högtider må ha vissa saker som man anser "bör" göra, men om dessa följs på för hårt och regelbundet kommer det bara skapa former av människor som vill bryta sig låss från redan tidigare fasta former. Och det är något som jag inte kan hantera. När trygghet och tradition byts ut mot tradition; För att det ska så vara och tvångsmässiga handlingar. Tack, men nej tack. Traditioner är någonting man skapar. Traditioner är till för att hållas, men traditioner är också till för att brytas. Det finns det som är heligt och det finns det som är i behov av förnyelse. Vissa traditioner består, vissa importeras och möts av motstånd. Dessa kan stanna eller försvinna. Men det är inte poängen. Varför firar vi midsommar? Egentligen? Såsom jag ser det är det för att fira in sommaren, att vi har den längsta dagen på året. Att vi befinner oss i den ljusaste tiden på året i vårt kalla och mörkta nordiska land. Det är någonting värt att fira.