Magnus Book

I dagens nyheter idag skrivs det om hur 12 000 flyktingar gått under jorden i Sverige och att det varje år befinner sig mellan 10.000 till 15.000 människor som vistas illegalt i landet sedan de fått avslag på sin asylansökan. Så vart finner vi dessa 10.000 människor? Sanningen är att vi finner dem överallt. Detta trots att både socialdemokratiska och borgerliga regeringar arbetat mot att ett skuggsamhälle ska uppstå. Ett samhälle där man kan leva i det men ändå inte vara en del av det. Ett samhälle där vi både bedöms olika men också har olika rättigheter. I vissa fall till fördel för svenska medborgare och i vissa fall till nackdel för densamma.

Problemet med illegala invandrare och så kallade skuggsamhällen uppstår inte enbart genom hur den svenska politiken förs utan kan spåras även till Eu:s dublingförordning. Enligt denna har ett land inte obegränsat med tid att överföra en ansökan till första asylland. Då det i många fall också är svårt att fastställa första asylland uppmuntras asylsökande indirekt att gå under jorden och gömma sig för att åter kunna söka igen 1,5 år senare. Till detta finns det så kallade asylrättsaktivister som hjälper människor att hålla sig gömda i flera år och utnyttjar regelverket för att kunna motverka alla former av avslag. Poliser som gör sitt jobb och följer lagar om utvisningar anklagas för rasism och journalister som skriver om detta vinklar det ofta till fördel för de som befinner sig illegalt i vårt land och inte för våra egna lagar eller polisväsende. De undanhåller medvetet information från polisen rörande var människor som befinner sig illegalt i vårt land vistas. Detta trots att vi i Sverige har allmän vittnesplikt, vilket innebär att om du blir kallad till förhör inför rätten så måste du vittna. Du har inget eget val i den frågan och kan begäras häktad om du vägrar. Det skulle kunna argumenteras att detta inte gäller journalister då de ska hålla sina källor skyddade men detta är inte korrekt då även de har samma skyldighet att vittna som alla andra.

De som befinner sig illegalt i landet har det ofta tufft och är beroende av ekonomiskt hjälp från frivilliga och får ofta arbeta för svältlöner eftersom de inte kan få en faktiskt anställning. Det kan röra sig om summor så låga som 20 kr i timmen. Ofta rör det sig om enklare saker som diskning och städning, antagligen i lokaler eller hemma hos personer för att hålla en låg profil.

Det kan dock också röra sig om arbeten som skulle kunnat vara vita men som istället hålls svarta för att få så billig arbetskraft som möjligt. Vilket kan ge direkta konkurrensfördelar till de företag som direkt utnyttjar andra människor. När det gäller boendet är de också hänvisade till att människor låter dem bo hos dem gratis. Att göra detta anses inte vara en brottslig handling vilket också gör det enklare att hålla de gömda i en fortsatt status som gömda under flera års tid.

Människor som fått avslag på sin ansökan och de facto alltså befinner sig illegalt i vårt land och ska deporteras om de hittas har rätt till sjukvård på samma villkor som de som söker asyl. De har också rätt till skolgång. Dessa rättigheter tillkom i lagstiftningen 2011 respektive 2013. Det finnas argument både om att självklart ska alla människor ha rätt till vård i Sverige på samma villkor, men det finns också argument för att människor som vi faktiskt avser att avvisa inte bör ha rättigheten att använda sig av den svenska välfärden. Ett problem med argumentet att ha rätt till vård på lika villkor är dock att det inte alls är på lika villkor. Asylsökande och papperslösa har i Sverige idag en mängd rättigheter när det avser kostnader som inte innefattar svenska medborgare. Nedan följer ett utdrag direkt från vårdguidens hemsida rörande fördelar och rättigheter för de som befinner sig illegalt i landet.

Besök hos läkare på en vårdcentral kostar högst 50 kr.

• Läkarvård som ges efter remiss kostar högst 50 kronor.

• Besök med remiss till annan vård än läkarvård kostar högst 25 kronor. Det kan till exempel vara ett besök hos en kurator, sjuksköterska eller sjukgymnast.

• Vård på sjukhus är utan kostnad.

• Medicin på recept kostar högst 50 kronor.

• Behandling hos en tandläkare inom Folktandvården kostar högst 50 kronor. För återbesök hos tandläkare gäller högst 50 kronor i avgift.

Ska man alltså tolka det som att vård på lika villkor innebär en kraftig subventionering för människor som vistas illegalt i vårt land och inte på något sätt är på samma villkor utan tvärtemot är avsevärt bättre än för våra egna medborgare? Då jag granskar artiklar skrivna under de senaste åren i ämnen tycks mer eller mindre samtliga använda sig av en vinkel som ska väcka en personlig empati för människor och nästan en sorts avsky för den svenska polisen, nästintill en hets. 

Hur uppkommer denna misstro till rättstaten egentligen kan man fråga sig? Ett vanligt talssätt är att ingen människa är illegal. Vilket också används som argumentet till varför man inte ska respektera myndighetsbeslut och varför man inte ska följa lagen. (DN 2013) I slutändan har vi en ond cirkel där lagar inte respekteras vilket leder till både följder på den svenska arbetsmarknaden i form av svartavlönat arbete och lönedumpning och följder för den enskilda individen. En misstro till samhället gör att individer kan utnyttjas av privata aktörer, för att de låter sig utnyttjas. Har de egentligen något val är den stora frågan? Sett till samhällsnivån kan vi se att inte följa besluten från myndigheterna leder till en spiral av negativa följder och effekter på vårt samhälle. Samtidigt går det inte att ignorera den faktiska individen. Vad kan denna göra annorlunda? Vissa anser att det är fegt att fly från sitt hemland och lämna kvar de mindre lyckligt lottade, kan man kanske bidra med mer i hemlandet egentligen? Men det kan aldrig vara en lösning att förflytta stora delar av länders befolkning till andra kontinenter, lösning måste vara att förbättra de villkor som finns där, så att alla nationer kan vara en värdig plats att leva på.

Källor: