Åsikten att traditionellt firande av högtider ska bevaras som en inkluderande kraft i det svenska samhället. Eller att se det som att de som firar andra högtider än dig själv som en exkluderande kraft är enligt mig högst felaktig. Bara för att någon firar samma högtid eller kulturell tradition, innebär detta inte att man firar det på samma sätt. Jag skulle vilja hävda att det finns nästan lika många sätt att fira högtider som påsk, midsommar och julafton som det finns familjer. Vad är det som egentligen är det traditionella? Om vi tar julen som ett exempel. Kanske är det julklapparna möjligtvis som förenar traditionen? Eller... kanske julmaten? Nja... julmaten skiljer sig också stort från hushåll till hushåll och är inget direkt krav på julafton då många redan tröttnat på den efter x antal julbord. Och vad ska den egentligen innehålla? Frågar du en person kommer du få ett svar och frågar du en annan kommer du få ett annat. Så för att överå till julklapparna. En överfokusering på julklappar är att fira konsumtionssamhället. Men så och andra sidan vad är julen om inte en kommersialistisk tradition i dag? Konsumera i stora lass är en starkare prägel än den bakomliggande kristna orsaken. De flesta av de såkallat svenska högtiderna är importerade kristna religiösa högtider med några få undantag. Bevarandet av tradition inom  det svenska samhället tycks således innebära ett bevarande av den kristna kulturhistorien. Men oavsett bakgrund är min poäng att ingen familj, ingen person och inget firande är likadant. Alla är unika.
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej