Stötte på lite intressant läsning i en av böckerna i min kurslitteratur under dagen så hade tänkt försöka beskriva vad jag fann intressant i detta inlägget. Boken i fråga heter Induvidualization och utgavs 2002, denna utgåva är från 2009.
Inom denna försöker man beskriva det moderna samhälle, det samhället vi nu befinner oss i. Vilka följder och konsekvenser detta kan ha på våra liv. Vilka normer och värderingar representerar oss idag och vad leder detta fram till? Induvidualization står alltså för induvidualiseringsprocessen, en process där vi har gått från det kollektiva tänkandet till det individuella tänkandet. Detta tar sin representation i vårat sätt att se på världen, självförverkligande, drömmar och mål.
”One was born into traditional society and its preconditions (such as social estate and religion.) For modern social advantages one has to do something, to make an active effort.”
Det moderna livet i västvärlden har trängt bort den kollektivistiska tillhörigheten. Vi står och faller för oss själva. Våra vänskapsband och karriärer och våra liv är vårt eget ansvar att skapa. Detta leder till en isolation där enskilda individer lever för sig, aktivt sökande och skapande av sociala tillfälliga band. Till följd av att alla är individer och enskilt söker självförverkligande uppstår konkurrens mellan den egna homogena gruppen.
”social ties, too are becoming reflexive, so that they have to be established, maintained and constantly renewed by individuals.”
“social isolation and loneliness become the major pattern of relationships.”
I denna värld leder globaliseringen fram till att traditioner avskaffas och de enskilda nationalstaterna får mindre inflytande. Som följt av detta har nationalismen återfötts som en direkt protest mot dessa förändringar. Som en försvarare av tradition, trygghet och nationalstaterna. De höger extrema rörelser inom nationalismen anses ha som drivkraft att hålla tillbaka individualiseringen och feminismen.
“With the mobilization of ethnic identities, it is precisely national integration which breaks down.”
Häri görs en jämförelse med att denna förändring för vårt samhälle tillbaka till medeltiden i en sorts tillbakagång av förfallet av nationerna. En process som anses vara ett faktum. Att den nuvarande utvecklingen inom den västerländska integrationspolitiken kommer leda till fortsatt förfall av nationalstaterna och övergången till federation och allianser. Globaliseringen har som följd att vi har återgått till nomadlivet. Vi är inte längre bundna till en plats och lever våra liv på resor mellan en plats till en annan, må det vara i bilar, tåg eller flygplan.
“the upsurge of local nationalism and the new emphasis on local identity should be seen as an unmistakable consequence of globalization.”
“The other side of globalization is detraditionalization.”
Här finner vi ett direkt citat från resonemanget jag var inne på tidigare: globaliseringen leder alltså till nationernas förfall, att traditioner försvinner och får som följd att den moderna tidens nationalism uppstår. Denna i syn tur representerar motsatsen. Bevarandet av traditioner och en trygghet för närområdet.
“While culture was previously defined by traditions, today it must be defined as an area of freedom which protects each group of individuals and has the capacity to produce and defend its own individualization. To be more specific, culture is the field in which we assert that we can live together, equal yet different.”
Enligt denna syn på samhället har kulturen förvandlats från något som står för trygghet och tradition till något som enbart har som uppgift att verka för självförverkligande för den enskilda individen. Under 1950-60 talet hänvisar man till att människor var tämligen överens av vad man ville ha ut av livet. Det var en lycklig familj, en ny bil, en bra utbildning för sina barn och en högre levnadsstandar. Idag känner människor sig mer som i en labyrint, fyllda av tankar om de verkligen är lyckliga och tankar om man verkligen är allt man borde vara. Sökandet efter sig själv och sin egen ”upplysning” blir en individuell process. Resultatet av detta blir att individerna får en ökad grav av intresse för psykologi och en högre benägenhet till att söka sig till politiska grupperingar där man kan läsa större problem som individer fast i formen av politisk verksamhet.
“the end of class society is not some revolutionary big bang. It is a collectivly experienced process of induvidualization within the post-traditional society of employees.”
Induvidualiseringsprocessen leder till att livet som förknippas med klassamhället försvinner. Författare går vidare med att förespråka att vi lever i ett samhälle som nu befinner sig efter klassamhället. Och att denna illusion av klassamhället upprätthålls enbart i brist på ett bättre alternativ. Omstruktureringen av arbetsförhållanden har medfört att människor har släppts från sina band av klasser och regionala kulturer. Genom frigörelsen från dessa band kan den enskilda individen sträva mot ett personligt öde.
Det intressanta med detta utöver synen på det moderna samhället och en del självklarheter är förklaringarna som presenterar kring pånyttfödelsen av nationalism i vårt västerländska samhälle. En fråga som är nog så aktuell idag men som ofta bemöts med förvirring, osäkerhet eller försök till grova generaliseringar till högerextremism.
Känner ni själva igen er i det här? Kan detta vara en bra förklaring till en ökad grad av nationalism inom Europa? Befinner vi oss efter ett traditionellt klassamhälle, eller anser ni att vi fortfarande är en del av detta? Känner ni en trygghet i mer kollektiva sammanhang eller vill ni alltid sträva efter att uttrycka er som enskild individ?
Postade detta häromdagen på US och har hitetills fått följande kommentarer:
Mattias M: Intressant!
Rent generellt tycker jag att man i dagens samhälle undervärderar det kollektivas betydelse för individen och man ser individens sponanitet och vilja som okränkbar på något sätt. Detta är fel. Alla behöver ingå i ett sammanhang, i en grupp, för att få en stabil grund och språngbräda i livet. Här spelar kultur och nation viktiga roller.
Om det blir som det har blivit i Väst, att de sammanhållande kitten bryts ned, så kommer många människor att bli förvirrade. Därför reagerar man emot utvecklingen och riskerar att bli radikaliserad (åt höger), men kan såklart även dra sig till mer moderata alternativ, som Sd t ex.
Avslutingsvis så tror jag att de flesta känner sig mer trygga i kollektiva sammanhang där man känner sig hemma. Det gör jag i alla fall.
Fenris: Mycket intressant, klassamhället är förlegat, eller borde i alla fall vara, även om likväl röda som blå politiska krafter vill klamra sig kvar vid det, då det framhäver deras hjärtefrågor.
För att kopiera en gammal PK-dänga, så vill de ställa folk mot folk
.
Bästa sättet att bli fri från skuld är att vara först med att skylla det på någon annan.
Att vilja ha trygghet genom traditioner och gemenskap är ett helt naturligt fenomen, precis som viss avskärmning från det okända eller främlingar är.
Detta har vi lärt oss genom historien, och är egentligen lika självklart som att man tar bort handen från en brännhet spisplatta.
dellen: Ett mycket välskrivet inlägg. Visst är det så att uppsvinget för nationalism i sig är ett symtom på att vi lever i en värld där nationalstaterna trängs tillbaka. Om du hade frågat en slumpvis utvald människa i 1900-talets början om denne var nationalist, hade denne inte förstått frågan. Hur kunde man inte vara för att svenskarna skulle ha ett eget, fritt och välmående land?
Nationalismen blir alltså ett politiskt program först i en icke-nationalistisk värld, precis som rösträtten bara var en het politisk fråga så länge den inte var självklar. Som nationalister har vi privilegiet att leva i en värld som å ena sidan bygger på värderingar som är helt motsatta våra, men där vi å andra sidan kommer att vinna alltmer stöd under den närmaste tiden
Djess: Klart intressant, kul att få lite kvällslig intellektuell föda på ungsvensk. Ja, jag tycker att analysen är rimlig. Klassamhället har nog stegvis upphört, och där man kan tala om klasser så handlar det inte om underklass i förhållande till utsugande kapitalism, utan underklass i livsvilja och livsöde i förhållande till medelklass som vill och lyckas leva de liv de strävar efter. I det post-industriella samhället äger nämligen varje arbetare sin egen del av kapitalet - då kapitalet i de flesta servicebranscher består till stor del av arbetarna själva, samt deras intellektuella och sociala kapaciteter.
Nog om klassamhället.
Även den globala marknaden kan öka nationalismen, på så sätt att man genom att arbeta globalt faktiskt kan få ett bättre band till det lokala kulturlivet. En något förvirrad tes, men tanken är att man slipper bygga länder och samhällssfärer kring olika områden på grund av ekonomiska skäl (frihandeln upphäver detta behov) utan kan istället bygga samhällen och gemenskaper på kulturella skäl. Som någon skrev i förordet till boken "The Breakdown of Nations", "In the future, politics will not be about economy, but culture". Och där har Sverigedemokraterna och andra kulturbetonande partier en mycket viktig roll, som jag tycker att vi har ansvar att axla bättre.
Ska SD krypa ur sin puppa snart? Vore fint med en nationalistisk fjäril.
Inom denna försöker man beskriva det moderna samhälle, det samhället vi nu befinner oss i. Vilka följder och konsekvenser detta kan ha på våra liv. Vilka normer och värderingar representerar oss idag och vad leder detta fram till? Induvidualization står alltså för induvidualiseringsprocessen, en process där vi har gått från det kollektiva tänkandet till det individuella tänkandet. Detta tar sin representation i vårat sätt att se på världen, självförverkligande, drömmar och mål.
”One was born into traditional society and its preconditions (such as social estate and religion.) For modern social advantages one has to do something, to make an active effort.”
Det moderna livet i västvärlden har trängt bort den kollektivistiska tillhörigheten. Vi står och faller för oss själva. Våra vänskapsband och karriärer och våra liv är vårt eget ansvar att skapa. Detta leder till en isolation där enskilda individer lever för sig, aktivt sökande och skapande av sociala tillfälliga band. Till följd av att alla är individer och enskilt söker självförverkligande uppstår konkurrens mellan den egna homogena gruppen.
”social ties, too are becoming reflexive, so that they have to be established, maintained and constantly renewed by individuals.”
“social isolation and loneliness become the major pattern of relationships.”
I denna värld leder globaliseringen fram till att traditioner avskaffas och de enskilda nationalstaterna får mindre inflytande. Som följt av detta har nationalismen återfötts som en direkt protest mot dessa förändringar. Som en försvarare av tradition, trygghet och nationalstaterna. De höger extrema rörelser inom nationalismen anses ha som drivkraft att hålla tillbaka individualiseringen och feminismen.
“With the mobilization of ethnic identities, it is precisely national integration which breaks down.”
Häri görs en jämförelse med att denna förändring för vårt samhälle tillbaka till medeltiden i en sorts tillbakagång av förfallet av nationerna. En process som anses vara ett faktum. Att den nuvarande utvecklingen inom den västerländska integrationspolitiken kommer leda till fortsatt förfall av nationalstaterna och övergången till federation och allianser. Globaliseringen har som följd att vi har återgått till nomadlivet. Vi är inte längre bundna till en plats och lever våra liv på resor mellan en plats till en annan, må det vara i bilar, tåg eller flygplan.
“the upsurge of local nationalism and the new emphasis on local identity should be seen as an unmistakable consequence of globalization.”
“The other side of globalization is detraditionalization.”
Här finner vi ett direkt citat från resonemanget jag var inne på tidigare: globaliseringen leder alltså till nationernas förfall, att traditioner försvinner och får som följd att den moderna tidens nationalism uppstår. Denna i syn tur representerar motsatsen. Bevarandet av traditioner och en trygghet för närområdet.
“While culture was previously defined by traditions, today it must be defined as an area of freedom which protects each group of individuals and has the capacity to produce and defend its own individualization. To be more specific, culture is the field in which we assert that we can live together, equal yet different.”
Enligt denna syn på samhället har kulturen förvandlats från något som står för trygghet och tradition till något som enbart har som uppgift att verka för självförverkligande för den enskilda individen. Under 1950-60 talet hänvisar man till att människor var tämligen överens av vad man ville ha ut av livet. Det var en lycklig familj, en ny bil, en bra utbildning för sina barn och en högre levnadsstandar. Idag känner människor sig mer som i en labyrint, fyllda av tankar om de verkligen är lyckliga och tankar om man verkligen är allt man borde vara. Sökandet efter sig själv och sin egen ”upplysning” blir en individuell process. Resultatet av detta blir att individerna får en ökad grav av intresse för psykologi och en högre benägenhet till att söka sig till politiska grupperingar där man kan läsa större problem som individer fast i formen av politisk verksamhet.
“the end of class society is not some revolutionary big bang. It is a collectivly experienced process of induvidualization within the post-traditional society of employees.”
Induvidualiseringsprocessen leder till att livet som förknippas med klassamhället försvinner. Författare går vidare med att förespråka att vi lever i ett samhälle som nu befinner sig efter klassamhället. Och att denna illusion av klassamhället upprätthålls enbart i brist på ett bättre alternativ. Omstruktureringen av arbetsförhållanden har medfört att människor har släppts från sina band av klasser och regionala kulturer. Genom frigörelsen från dessa band kan den enskilda individen sträva mot ett personligt öde.
Det intressanta med detta utöver synen på det moderna samhället och en del självklarheter är förklaringarna som presenterar kring pånyttfödelsen av nationalism i vårt västerländska samhälle. En fråga som är nog så aktuell idag men som ofta bemöts med förvirring, osäkerhet eller försök till grova generaliseringar till högerextremism.
Känner ni själva igen er i det här? Kan detta vara en bra förklaring till en ökad grad av nationalism inom Europa? Befinner vi oss efter ett traditionellt klassamhälle, eller anser ni att vi fortfarande är en del av detta? Känner ni en trygghet i mer kollektiva sammanhang eller vill ni alltid sträva efter att uttrycka er som enskild individ?
Postade detta häromdagen på US och har hitetills fått följande kommentarer:
Mattias M: Intressant!
Rent generellt tycker jag att man i dagens samhälle undervärderar det kollektivas betydelse för individen och man ser individens sponanitet och vilja som okränkbar på något sätt. Detta är fel. Alla behöver ingå i ett sammanhang, i en grupp, för att få en stabil grund och språngbräda i livet. Här spelar kultur och nation viktiga roller.
Om det blir som det har blivit i Väst, att de sammanhållande kitten bryts ned, så kommer många människor att bli förvirrade. Därför reagerar man emot utvecklingen och riskerar att bli radikaliserad (åt höger), men kan såklart även dra sig till mer moderata alternativ, som Sd t ex.
Avslutingsvis så tror jag att de flesta känner sig mer trygga i kollektiva sammanhang där man känner sig hemma. Det gör jag i alla fall.
Fenris: Mycket intressant, klassamhället är förlegat, eller borde i alla fall vara, även om likväl röda som blå politiska krafter vill klamra sig kvar vid det, då det framhäver deras hjärtefrågor.
För att kopiera en gammal PK-dänga, så vill de ställa folk mot folk
.Bästa sättet att bli fri från skuld är att vara först med att skylla det på någon annan.
Att vilja ha trygghet genom traditioner och gemenskap är ett helt naturligt fenomen, precis som viss avskärmning från det okända eller främlingar är.
Detta har vi lärt oss genom historien, och är egentligen lika självklart som att man tar bort handen från en brännhet spisplatta.
dellen: Ett mycket välskrivet inlägg. Visst är det så att uppsvinget för nationalism i sig är ett symtom på att vi lever i en värld där nationalstaterna trängs tillbaka. Om du hade frågat en slumpvis utvald människa i 1900-talets början om denne var nationalist, hade denne inte förstått frågan. Hur kunde man inte vara för att svenskarna skulle ha ett eget, fritt och välmående land?
Nationalismen blir alltså ett politiskt program först i en icke-nationalistisk värld, precis som rösträtten bara var en het politisk fråga så länge den inte var självklar. Som nationalister har vi privilegiet att leva i en värld som å ena sidan bygger på värderingar som är helt motsatta våra, men där vi å andra sidan kommer att vinna alltmer stöd under den närmaste tiden
Djess: Klart intressant, kul att få lite kvällslig intellektuell föda på ungsvensk. Ja, jag tycker att analysen är rimlig. Klassamhället har nog stegvis upphört, och där man kan tala om klasser så handlar det inte om underklass i förhållande till utsugande kapitalism, utan underklass i livsvilja och livsöde i förhållande till medelklass som vill och lyckas leva de liv de strävar efter. I det post-industriella samhället äger nämligen varje arbetare sin egen del av kapitalet - då kapitalet i de flesta servicebranscher består till stor del av arbetarna själva, samt deras intellektuella och sociala kapaciteter.
Nog om klassamhället.
Även den globala marknaden kan öka nationalismen, på så sätt att man genom att arbeta globalt faktiskt kan få ett bättre band till det lokala kulturlivet. En något förvirrad tes, men tanken är att man slipper bygga länder och samhällssfärer kring olika områden på grund av ekonomiska skäl (frihandeln upphäver detta behov) utan kan istället bygga samhällen och gemenskaper på kulturella skäl. Som någon skrev i förordet till boken "The Breakdown of Nations", "In the future, politics will not be about economy, but culture". Och där har Sverigedemokraterna och andra kulturbetonande partier en mycket viktig roll, som jag tycker att vi har ansvar att axla bättre.
Ska SD krypa ur sin puppa snart? Vore fint med en nationalistisk fjäril.
Kommentera