Under gårdagen påbörjade jag boken ”Fångad av hakkorset – Nazist och soldat i tredje riket”, en självbiografi av Bruno Manz som var just det ovanstående. Boken är fascinerande på så vis att jag känner att jag verkligen kan komma in i rollen av personen och tiden som personen levde i. Detaljbeskrivningarna från detta perspektivet får mig att känna att jag kommer nära inpå det generella tänkandet hos den tidens unga nazist-sympatisörer. Ungdomar som under hela sitt liv indoktrinerades av dessa nationalsocialistiska budskap Här följer ett utdrag ur boken. Tiden är morgonen efter kristallnatten.
”Vi var fortfarande uppjagade och talade ivrigt med varandra medan vi samlades i fysiksalen för dagens första lektion. Alla var klädda i uniform från Hitler-Jugend, för dem som inte hade anslutit sig hade redan reglerats. Vi väntade på Theo och tanken att han kanske skulle bryta sin långa tystnad i politiska frågor gjorde oss ännu mer upphetsade. Reglerna förestavade att vi skulle resa oss upp när han kom in och att vi skulle göra Hitler-hälsning. Idag fick vi vänta längre än vanligt. När han till sist dök upp, såg vi med en gång att han var rejält ur gängorna. Han var blek och hans sedvanliga leende var som bortblåst. Han ställde sig framför oss och stod helt still en lång stund medan han satte händerna för ansiktet. Efter en lång paus tog han bort händerna och sade långsamt och mycket tydligt med sitt angelägna tonfall: ”Pojkar, det som hände inatt kommer att vara en skamfläck i vår nations historia under tusen år framåt. Heil Hitler. Sitt ner.” Vi blev alldeles paffa! Jag vet inte vad vi hade förväntat oss, men det var i alla fall inte detta. De flesta av oss var övertygade om att det var berättigat att vidta vissa åtgärder mot judarna. För när allt kom omkring hade judarna utgjutit tyskt blod, och därför var det dags att lära dem en läxa. Theo hade fel. Han menade väl, men han var bedrövligt dåligt insatt. Han sympatiserade med Weimarrepubliken, men vi var anslutna till Hitler-Jugend. Han representerade det förflutna, vi var framtiden.”
Kommentera