Detta inlägg är tidigare publicerat på Ungsvensk, SDUs forum. Då var det dags för en halvsårsrapport. Eller var det fyra månadersrapport? Hur som helst. Nu har jag varit medlem i SDU ett tag och har hängt på Ungsvensk ett tag. Känns som jag börjar bilda mig en uppfattning av människorna runt i kring och politikerna. Och det känns även som jag kan säga var SD står och var SD faller i mina ögon. Sverigedemokraterna är ett parti med väldig traditionella anor som syftar mycket till att bevara saker och ting eller att återgå till äldre beprövade koncept. På ett sätt är partiet väldigt konservativt och förändringarna man vill nå är inte extrema på samma sätt som vi kan finna i andra nationalistiska partier. Ett stort fokus ligger på själva bevarandet av den Svenska nationen. Att dennas makt har förlyttats till andra länder och att dess kultur har körts över av det globala samhället.
Är detta någonting som är rimligt i världen idag?På många sätt är mångkulturen en självklarthet men det beror helt på hur begreppet används. För mig har det fått en negativ klang som får mig att tänka på segration och splittring. För andra som är positiva på den tänker de på allt nytt som andra kulturer kan tillföra till varandra. Men den stora frågan man då bör ta ställning till är att vill vi verkligen ta in påverkan av allt från andra kulturer utan någon form av kontroll? Att tro att den svenska kulturen aldrig kommer förändras och ta in delar av andra kulturer i världen är bara väldigt naivt. Vi kommer att förändras och utvecklas. Det är det som får världen att gå framåt inte bakåt. Men i vilken form och var vi får denna utveckling bör avgränsas. Vissa saker bör vi se på med ett kritiskt öga, helst två. Samtidigt bör vi inte förakta och vara rädda för det som är främmande, för det där nya som väntar runt hörnet. Sverige är Sverige, men nationen i sig börjar allt mer och mer försvinna. Vi har ingen statsreligion i vårt land, inget officelt språk och den anmäla uppfattning som trycks på utifrån är att det mångkulturella samhället är något bra, något självklart och något att sträva efter. Jag anser då inte detta. Jag anser att varje lands eget kulturella arv och säregenskaper är någonting värt att respektra och vårda. Att vi istället för att så ivrigt ta emot allt verkligen tänker efter innan. Är detta ok för Sverige? Är detta bra för Sverige? Jag har full respekt för individen på det personliga planet men man måste också se till staten, sitt land. De lagar vi följer här, den kulturella säregenskap är vad som skiljer oss från alla andra. Så varför inte göra det så bra som möjligt? Och till de som anser att vi bör köras över totalt av alla kulturer i hela världen och ta in alla människor i Sverige säger jag bara såhär. Vad vill ni helst leva i? Ett land med en struktur och en tradition där man har full respekt för individen och lever i ett tryggt och stabilt samhälle eller ett land där alla lever seperat, oenade och splittrade, där ingen är det minsta överrens om vilket samhälle man vill leva i och inte kan hitta en gemensam väg? Jag är väl medveten om att kan vinklas på ett helt annat sätt om man är av en annan åsikt, men detta är min åsikt. Min vinkling. Det går aldrig att skriva objektivt.
Detta var min syn på det månkulturella samhället, känns som jag ligger rätt nära SD's egen syn här. Angående EU frågan som känns väldigt aktuell nu i och med Ep valet måste jag säga att jag känner mig kluven. Jag anser att vi behöver ett stort samarbete som EU. Men jag anser samtidigt att EU som det är idag är otroligt dåligt strukturerat med liten makt till de som faktiskt blir folkvalda för de olika länderna och en icke existerande demokratisk verksamhet. Eu är överstatligt brukar man klaga på från SD's håll, att nationella behov borde tillgodeoses före behov för hela området. Det är rätt givet att man måste säga som om man representerar ett nationalistiskt parti. Självklart är EU överstatligt och självklart behöver man arbeta för att man ska kunna skapa någonting som känns någonerlunda jämt över hela området, tyvärr innebär detta också att man ibland får bita i det sura äpplet. Vad man skapar med Eu är också en samhörighet mellan de Europeiska länderna. Här känner jag mig kluven. Jag är verkligen emot EU i den form som det existerar idag. Samtidigt inser jag att man behöver ha ett starkt samarbete mellan de Europeiska ländera och att Eu behövs. Saker som händer i världen på ett globalt perspektiv kommer att påverka oss oavsett om vi vill det eller inte, om vi är med i större samarbeten har vi i alla fall en chans att ha något inflytande. Om Eu inte kan förändras önskar jag att Sverige går ur Eu för att visa som en tydlig markör att detta inte är ok och att om detta ej kan förändras går vi vår egen väg. Nu lät jag kanske rätt Eu positiv i detta uttalande men det känns som jag känner igen mig i åsikterna när jag lyssnar på företrädare för Sd tala om EU nu inför valet.
Men den frågan som jag verkligen skiljer mig helt från partiet verkar vara islam frågan. För vart jag än vrider och vänder mig verkar jag se otroligt mycket islamofobi inom Sd. Varför? Varför målar man ut en speciell religion? Jag vet alla dåliga saker man säger och jag vet vad man vill peka på i det ena och det andra landet. Men vi har religionsfrihet i Sverige och att springa runt och tala ner alla som tillhör islam skapar bara exakt den bilden av ett främlingsfiendtligt parti man inte vill vara. Nu ska jag säga vad jag tycker om detta. Jag är emot fundamentala utövanden av religioner och inom stater, detta inkluderar islam. Jag är emot att Sverige viker sig för religionen och släpper på saker samt att religösa slakter spider sig, att man tillskiver religösa särregler och särlagar som möjligör att t.ex fläskött slutas serveras på skolor och att enbart kvinnor får bada i badhusen på vissa dagar. Och vi ska inte ens gå in på burkinis. När det gäller hycklen som är en del av religionen anser jag att vi måste respektera det men samtidigt för att vara mer säkra på att barnen inte fostras eller tvingas i in det bör det vara 18 åldersgräns på att bära det samt så bör det förbjudas i skolor så att barnen själva kan välja sin religösa tillhörighet utan en dominerande påtvingning från föräldrarna. Vissa kan anse att detta skulle vara emot religionsutövandet och religionsfriheten i Sverige, men jag anser att respekt för individens frihet kommer först.
När det gäller våldsamheter så märker man tydligt här på ungsvensk att många vill att man tydligt ska skriva ut om någon har invandrarbakgrund osv. Varför skulle man göra det om det inte är relevant för brottet? Det skulle vara hets mot folkgrupp och är verkligen inte att uppmuntra. Att det sedan hyllas när t.ex efterlyst gör det. Självklart gör det så om de vill fånga en gärningsman vill man ha med signalementet och då kan man inte förbise sådanna saker. Däremot är jag helt emot de fall där man går ut och ändrar hudfärgen på pixerade bilder samt försöker "försvenska" någon vid en händelse. Jag tycker också att båda sidor här är extremt överdrivna, det verkar finnas en sida som försvenskar allt och låtsas som om brott inte begås pga av kulturella skillander och kulturkrockar. Självklart är detta en starkt bidragade orsak till det.Men det är också naivt av människor att tro att det är den enda orsaken.
Överlag så håller jag med SD i aspekter av EU frågor, invandrings/migrationsfrågor samt mångkultursfrågor. Man pratar inte mycket om försvaret och äldreomsorgen men det man vill ha sagt där är också saker jag kan hålla med om till stora delar. Vad jag inte håller med om är individer som har häxjakter efter att måla ut invandrare som brottslingar och genereliserar alla människor i en viss religion.
Kommentera